LOTTA ALHONNORO

Jag är en 36-årig forskare, stadsfullmäktigeledamot, medlem i stadsstyrelsen och mamma till två små barn. Jag är doktor i handelsvetenskap och jag har disputerat om matsvinn. Jag jobbar vid Vasa universitet i enheten för teknik och innovationsledning. I mitt arbete och i politiken har jag alltid försökt tänka på hur vi kan göra saker bättre tillsammans. Det är mycket viktigt för mig att göra politik som ser in i framtiden, är hållbar och ansvarsfull. Hurdan jord ska vi lämna till våra barn och deras barn? Besluten måste basera sig på utforskad kunskap och evaluering av effekter.

 

ÖSTERBOTTENS VÄLFÄRDSOMRÅDE

De viktigaste valfrågorna för mig:

 

Mentalvårdtjänsterna ska lagas i skick! Jag vet hur det kan vara en hög tröskel till tjänsterna. När jag var en ung studerande och behövde hjälp, blev jag förgäves skickad till en främmande skola för att träffa läkare, men till sist och slut fick jag stöd från olika föreningar. På grund av corona behöver ännu fler hjälp, och det ska inte hänga på ens egna krafter eller eget stödnät om man får den. Vi behöver vårdgaranti till Österbotten och gott samarbete mellan föreningarna.

 

Det finns en begränsad mängd pengar, därför ska vi använda dem på ett förståndigt sätt och satsa på förebyggande arbete. Som vice ordförande för stadsstyrelsens välfärdssektion vet jag att det inte är självklart. Det behövs modighet att fatta hållbara och framsynta beslut.

 

Oberoende om det gäller barnen eller åldringarna, så vill jag försvara humana, jämställda och tillgängliga tjänster. I stället för att alltid börja från början, borde man direkt träffa sin egenskötare eller sin egenläkare. Långvarig och heltäckande vård främjar effektivt välfärden.

Innlämnade fullmäktigemotioner:

  • Alla barns inlärning och välmående stöds med en peng för positiv
    diskriminering (September 2021)
  • Ett program för naturens mångfald och cirkulär ekonomi för Vasa (September 2021)
  • Samhörighet i stadsbyggandet (Med Eeva Simons, Maj 2021)
  • Verksamhet för barnfamiljer till centrum (Med Emine Ehrström och Ivanka Capova, Mars 2021)
  • Förstärkande av naturens mångfald på stadens ängar – en egen ängsblandning för Vasa (Februari 2021)
  • Vasa stad en familjevänlig arbetsplats (December 2020)
  • Åtgärdsplan för Koldioxidneutralt Vasa 202X (Oktober 2020)
  • Välfärdspaket för barn och unga för att de ska klara sig i coronakrisen (Maj 2020)
  • Främjande av vegetariska måltider, användning av grönsaker och vegankost inom Vasa stads matservice (Mars 2019)
  • Fysioterapi för mammor i samband med rådgivningsservice (Februari 2019)
  • Avstående från kalhyggen vid skötseln av kommunskogarna i Vasa (Oktober 2018)
  • Inledande av könsmedveten budgetering i Vasa (September 2018)
  • #MeToo: Vasa en föregångare för icke-diskriminering och jämställdhet (Mars 2018)
  • Stadscyklar till Vasa (September 2017)

SKRIVNINGAR

Välfärdsområdesvalet avgör om Österbotten ska ha lågtröskelvård för psykisk ohälsa

Områdesvalet äger rum i januari 2022. Men vad handlar välfärdsområdenas verksamhet egentligen om? Det är en fråga om hur hälso- och välfärdstjänster organiseras i Österbotten och vem som får ta del av dem.

Lagarna som reglerar verksamheten i välfärdsområdena har redan stiftats, men det praktiska genomförandet kommer till stor del att bero på framtida regionfullmäktige. Om vi inte är noggranna är det risk för att det nu byggs styva jättar som befinner sig långt borta från medborgarna eller för att besluten gynnar stora företag för hälsovård mer än vanliga medborgare. Förutom tillgång till tjänster behöver en ensam mormor, en trött närståendevårdare eller en ensamstående pappa i glesbygden mänskliga möten.  

Välfärdsstaten måste både försvaras och utvecklas. Här är det viktigt att ta tillvara expertisen hos yrkeskunniga inom området och säkerställa ett tillräckligt utbud av språkkunnig personal och att till exempel sjukvårdare, socialarbetare och brandmän hörs när tjänster utvecklas. 

Det är särskilt viktigt att betydelsen av lågtröskelvård och förebyggande arbete beaktas i uppbyggnaden av tjänsterna.

Psykisk ohälsa fortsätter att vara den vanligaste orsaken till invaliditetspensionering. Prislappen för detta är både mänskligt och ekonomiskt sett enorm. Genom att hjälpa en ung person som är vilse kan vi rädda ett helt liv. När en deprimerad förälder får hjälp i tid får hela familjen stöd.

Vi har sett att behovet är särskilt akut även i Österbotten – speciellt i världen efter coronakrisen kämpar många unga människor med stora frågor mitt i vardagen. Det är just nu livsviktigt att runt om i landskapet rekrytera kompetenta yrkeskunniga för psykisk hälsa, exempelvis skolpsykologer och barnpsykiatriker, som också stannar på sina poster. Ju snabbare vi kan hjälpa unga, desto mindre vård behöver de vanligtvis och vi sparar även in på kostnaderna.

Terapigarantin, det vill säga snabb tillgång till psykvårdstjänster, måste införas i Österbotten. De gröna har föreslagit att varje kommun ska ha en lågtröskelpunkt för psykisk vård. I större städer, som Vasa, kunde det handla om ett bestående ställe medan det på mindre orter, till exempel i Malax kunde tjänsten finnas tillgänglig till exempel en gång per vecka eller vara ambulerande. 

I det här valet kan vi trygga högklassiga tjänster, bekämpa särbehandling och främja likabehandling av människor. De gröna ses som ett jämställdhetsparti. I områdesvalet vill vi försvara allas rätt till lika och likvärdiga tjänster, oavsett bostadsort eller modersmål.

 

Iiris Suomela

Viceordförande för De gröna, riksdagsledamot

 

Lotta Alhonnoro

Ordförande för De gröna i Vasa valkrets

Fullmäktigeledamot i Vasa

Barnen i fokus i politiken

I politiken riktar man sig till de som röstar. Mitt parti är de Gröna, eftersom vi vill föra talan för de som inte kan göra det själva. Vår jord behöver försvarare. Klimatförändringen måste lösas och man ska skydda naturens mångfald. Lika viktigt är det att hjälpa olika minoriteter.

Men nu skriver jag om barnen. Barnen kan inte rösta, men besluten som vi fattar påverkar dem. Föräldrarnas uppgift är att älska sina barn och uppfostra dem, men vi kan stöda föräldrarna i denna uppgift med våra politiska beslut.

Det är dags att sluta undra varför nativiteten sjunker och istället uppmuntra finländarna att grunda familj. Barnens rättigheter ska vara centrala i politiken.

I Finland lever vart åttonde barn i fattigdom. Att vara illa lottad hopar sig och är ärftligt. Barnklassamhället är ett faktum som måste åtgärdas. Familjernas och barnens välmående är avgörande när man tänker på barnens framtid.

Nästa regering måste äntligen förverkliga familjeledighetsreformen som hjälper med att koordinera arbets- och familjeliv. Småbarnsfostran måste vara så högklassig att föräldrarna har lätt att lämna sina barn i barndagvård. Det är viktigt för barnens utveckling och välmående att varje barn har rätt och tillgång till småbarnsfostran.

Utöver de stora besluten måste man befrämja många mindre målsättningar som är mycket betydelsefulla för familjer.

Man borde till exempel kunna registrera två officiella modersmål för ett barn. I tvåspråkiga familjer måste föräldrarna nu välja vilket av barnets modersmål blir officiellt. Ur familjernas synvinkel är det helt absurt. Tvåspråkigheten är en rikedom som man borde stöda i stället för att familjerna tvingas välja ett språk.

Familjeledighetsreformen måste förverkligas så att adoptivfamiljer bemöts jämställt med familjer där det föds ett barn.

Man borde satsa på att stöda föräldraskapet och familjernas välmående mycket mer än vad man gör nu. Varje barn och varje familj bör ha jämställda möjligheter att känna sig värdefulla, oberoende av familjeform.

Barnens bästa är familjernas och hela samhällets bästa.

Högskolorna i Vasa skapar framgång

Vad är Finlands vision för högskoleutbildning? Ministeriet söker kvalitet, effekt och internationalism. Men den viktigaste frågan är ändå hur vi når visionen.

Jag har som vice ordförande i Forskarförbundets styrelse samt som forskare vid Vasa universitet på nära håll följt hur vimsig vår högskolepolitik är. Jag har besökt ministeriet och riksdagen för att tala emot pågående nedskärningar. Både universiteten och yrkeshögskolorna har drabbats av dem. Dessutom har man fryst indexen.

Finlands framgång baserar sig på ett högt kunnande. Vi har ingen olja och inga diamanter, i stället är ett högt kunnande vårt kapital. För att det ska öka krävs det tillräckliga satsningar och investeringar. I framtiden ska kunskapen och dess förståelse och utnyttjande betyda ännu mera. Man ska upphäva alla nedskärningarna som riktar sig mot högskoleutbildning och forskning. Så ska man också göra med alla nedskärningar inom utbildningen. Bildning och högt kunnande är styrkor som tar vårt samhälle framåt.

På papper är universiteten autonomiska, men i verkligheten bestämmer finansiären, det vill säga utbildnings- och kulturministeriet. Den senaste reformen av universitetens finansiering är som att sätta en munkorg på dem: man ökade den strategiska finansieringens andel, alltså ministeriets styrning, ännu mer. Universitetens uppgift blir att springa efter bollen som ministeriet kastar.

Finansieringsmodellen förändras ofta. Om man springer efter bollen som ministeriet kastade kan man mitt i allt märka att det har kastats in en ny boll i spelet och att den är kastad i en helt annan riktning. De förändringar som gjorts hinner inte svänga båten innan man redan gör nästa förändring. Man kommer till universitetet för att studera i flera år, och forskningsprojekten är mångåriga. Att publicera en vetenskaplig artikel kan även ta fem år. Finansieringsmodellen ska vara långsiktig och förutsägbar. Det skulle trygga forskningen samt planeringen och utvecklingen av undervisningen.

Finlands innovationsekosystem mår dåligt på grund av nedskärningar av forskningsfinansieringen. Företagen flyttar snabbt sin forskning utomlands. I Vasa skapar högskolorna, företagen och staden mirakel tillsammans. Det kan man kalla samhällelig effektivitet. Även om samarbete är en del av vårt DNA i Vasa, ser man inte till samhällelig effektivitet i finansieringsmodellen. Det måste man snabbt korrigera: samarbete måste belönas.

Högskolornas betydelse för hela Vasa och för hela regionen kan inte betonas för mycket. En vid mängd av universitet eller deras enheter och yrkeshögskolor ökar Vasas kunnande. Vi är Finlands största studiestad.

Högskolorna knuffar ungdomar framåt i livet och skapar kunnandekapital med vilket företagen lyckas och växer. Forskarna producerar förståelse och lösningar till de mest utmanande frågorna i vår tid, som till exempel klimatförändringen.

Högskolorna i vår region är en viktig partner till företagen, staden och kommunerna. Tillsammans bildar de en plattform för bildning och innovationer. Det här kapitalet måste vårdas och odlas.

 

Vasabladet 19.3.2019

Mer kärlek, mindre diskriminering

Riksdagens lagutskott förkastade initiativet om jämlik äktenskapslag med rösterna 9-8. Fast Finland framställs som ett modelland för jämlikhet i alla festtal , betyder beslutet att det ännu är långt till verklig jämlikhet och sexuell likställdhet i vårt land. Atmosfären beskrivs även med att redaktörerna på Yle förbjöds att använda termen ”jämlik äktenskapslag”, fast det är den termen som riksdagen använder om lagen. Däremot får redaktörerna till exempel använda uttrycket tvångsvenska utan begränsningar.

I den jämlika äktenskapslagen är det fråga om att vi låter människorna få vara det som de verkligen är. Den jämlika äktenskapslagen hotar ingen och den tar inte bort någons rättighet till äktenskap. I stället möjliggör den det att två människor som är förälskade och bundna till varandra kan offentliggöra sitt förhållande precis som alla andra.

I de nordiska länderna är könsneutrala äktenskap möjliga i alla andra länder utom Finland. Dessutom finns en lag om jämlikt äktenskap till exempel i Spanien, Argentina och Syd-Afrika.

Vissa har påstått att heteroparens möjligheter till att adoptera ett barn från utlandet försämras om rätt till adoption också tillåts för homoparen. Tanken i sig är diskriminerande eftersom den prioriserar heteroparens möjlighet till adoption över homoparens äktenskap, och enligt statistiken är den inte ens sann. De länder som tar emot proportionellt flest adoptivbarn är Sverige, Norge och Spanien där adoption är tillåten för par av samma kön.

En klar majoritet av finländarna stöder den jämlika äktenskapslagen. Även majoriteten av prästerna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland stöder den. Också många företag och samhällen har tagit ställning för den jämlika äktenskapslagen.

Kärleken är det vackraste som människan kan uppleva, och det finns aldrig för mycket kärlek i världen. I den jämlika äktenskapslagen tillåter vi alla att dela denna känsla jämlikt inför lagen.